hilenastrutski

En gång för längesedan var jag med och startade upp en liten organisation. Av ungdomar, för ungdomar.

 

Vi var väl ca 15 personer i den här organisationen. Vi skulle trycka upp lite flyers, målet var att dela ut dessa på stan så att personer i vår by skulle veta att vi fanns. Att vi var seriösa och att de skulle kunna ta kontakt med oss om de så önskade.

 

En person ur organisationen som hade bra kontakter med tryckeriet tog intiativet till att skissa upp en flyers som vi skulle trycka upp.  Vi borde väl insett redan då att något var lurt. Lita aldrig på personer som frivilligt tar på sig ansvar, det ligger inte i människans natur att va god. 

 

Efter en vecka fick vi en stor bunt med flyers, färgen var lila. Oh så spännande, full av förväntan kastar vi oss över dem. Det luktar trycksvärta, framsidan består av vår organisations namn och en bild tagen från Clip-Art ur Microsoft-office programmen. Vi viker ut bladen, så stolta över vårt lilla mästerverk, det som ska läggas på skolor runt om i kommunen, det vi ska lägga ut i bibblioteken, ungdomsmottagningen. Den där lilla textlappen vi stolta ska ge till våra föräldrar för att visa att vi minsann är ungdomar med ambitioner. Lappen som vi bestämt ska trycka ned i folks nävar när de går förbi oss på stan. Men så ser vi...

 

Inte ett enda ord var rättstavat. Inte ens vårat telefonnummer.

 

Hur gör man i en sådan här situation? Ska man låtsas som ingenting? Minns inte hur vi löste det. Tror vi slängde dem och påstod att de tagit slut och behövde trycka upp nya, fast gärna med ny logga, och någon annan, någon "estetare" fick ta på sig ansvaret för de nya.

 

Liksom enligt vett o ettikett a la Magdalena Ribbing, är det ovett att påpeka någons fel. Men vem har rätt att avgöra vad som är rätt o vad som e fel? Är det fel att säga att någon stavar fel? Och om man säger att det är fel att påpeka fel så gör man väl från första början fel i och med att man säger att något är fel?!